Ibland längtar jag tillbaka till tiden då mina bröst inte var konstant ömma, slitna, rinnande och styva. Jag saknar att kunna sova utan behå, jag saknar att kunna njuta av en dusch - istället är nipplarna så styva att vatten på dem sticker som små nålar. Vare sig jag är nyammad eller inte så är de i detta tillstånd. Konstant ömma - allt skaver mot dem. Dessutom rinner det mjölk från dem, så de måste täckas över.
Jag vet, jag ska (tydligen) vara tacksam att jag kan amma min dotter - och visst, det är väl jättebra. All näring, immunförsvar mm hon får i sig, jippi hurra. Men ändå, låt mig få klaga lite. Det gör ju ont. Och dessutom har vår kära dotter börjat växa och äter numera varannan timma = ajajajajajajajaj.
Läste någonstans att det finns kvinnor som får orgasm under amning. Kan lugnt säga att jag inte är en av dem. Jag tycker oftast att det gör ont, särskilt när Lill-grefvinnan ska rycka och vrida huvudet åt alla håll medan hon suger. Hon sätter gärna en ofilad nagel i bröstet på mig också. Nu vill jag inte skrämma er som inte ännu har barn - det här är min aming, det behöver inte vara så här för alla.
Så, nu har jag klagat. Trots all obekvämlighet som är amning så är jag såklart glad att jag kan ge min dotter mat och att se hennes glada leende (när hon ätit upp och spytt ned mammas kläder).
