Att se det fina

Ibland har man haft en lite för lång arbetsdag med lite för mycket stress, lite för många idiotiska frågor från elever som inte kan tänka och man är inte riktigt på topp. När då treåringen inte vill lägga sig så kan det hända att man får ett bryt. Eller flera. Det kan bli så illa att man till slut när in den lille grabben på sitt rum och säger ”STANNA DÄR DÅ!” och sedan stormar man ut till sin läshörna och viker ihop sig i fosterställning (typ). Treåringen gråter högljutt i sitt rum, mamman gråter i läshörnan men rör inte en muskel för att gå och trösta knyttet, nej, förlåt, sonen. 

Efter en stund kommer sjuåringen försiktigt ut från sitt rum, klappar sin mamma i håret (precis som maken brukar göra) och säger mjukt att hon ska gå och trösta sin lillebror och se om hon kan få honom att somna. 

Vid det här laget rinner tårarna som floder nedför mammans kinder. 

Idag var jag ingen bra mamma vid nattningen, men jag har iaf lyckats uppfostra fina barn ❤️

Punktering

I fredags när jag hade lämnat av Brita på skolan visade det sig att jag hade fått punktering på bilens ena bakdäck. Inte bra. Inte roligt heller för den delen. Inte det minsta. Det är första gången för mig och jag blev grymt stressad - jag hade ju dessutom en tid att passa som jag fick ringa och avboka. Ja, och det ösregnade. Såklart. Ringde Grefven medan tårarna rann och fick lite guidning i den käcka pumpgrejen vi har i bagaget. En pappa stannande och hjälpte mig att pumpa upp däcket och så åkte jag långsamt ned till Einarssons bil och lämnade in den så någon ifrån verkstaden kunde se över däcket. 

Henry lekte glatt med bilarna där och efter en stund kom verkstadsmannen ut och lämnade över bilen - en stor metallspik var tydligen boven i dramat. Henry fick en liten leksaksbil och så åkte vi iväg och unnade oss en riktigt lyxig frukost och sedan köpte vi nya skor. Knallrosa skulle han ha 💕

Maj

Maj är kanske den mest hektiska månaden för oss lärare så att det inte blivit så mycket bloggat är kanske inte så konstigt... Sömn, läsning, träning och bloggande har fått lida men nu ser jag ändå ljuset i tunneln och snart är det juni och då lugnar det ned sig innan det blir sommarlov. Jag längtar!

Anti-stress

Lite spinning, lite bastu med Miss Kyd, lite tjöt och bloppisfynd - perfekt mot stress. Om några timmar ska jag iväg och se den här - den verkar såååå kul!

Ska det vara så ska det vara

Vad gör man när man har så mycket runt sig att man känner sig nära väggen? Jo, man bestämmer sig för att gå under med besked och bokar in ännu mer att göra så att man kan gå runt och må riktigt, riktigt dåligt ett tag till och gnälla till kollegor, skälla på oskyldiga elever och sova allmänt urkasst. The drama queen is here and don't you miss it.

Så var det dags igen...

Om det är så att ni träffar mig i veckan och jag verkar allmänt disträ, elak och sur så beror det på att jag (återigen) är inne i en stressbubbla och på väg mot väggen. Varför prova en termin utan sådant liksom...