En mysig joggingtur

Jag kände att jag ville röra på mig och föreslog en joggingtur - Henry älskar att sitta i vagnen så han var på och Brita gick med på att cykla med. Så starkt av henne - vi var ute 4 km och hon cyklade och gick lite om vartannat. På en raksträcka passade hon på att intervallträna mig lite genom att öka cykeltakten så jag fick springa. 

Det var jätteroligt att vara ute så här - jag hoppas vi gör det fler gånger! Efter duschen värmde vi bullar och gjorde te till oss alla - så gott! 

 

Löpning cross - jag vågade!

Jag har ju, i sann 40-års kris, anmält mig till både Göteborgsvarvet och ett maraton i år - trots ett års uppehåll och en kropp som har ont överallt. Jag har däremot inte kommit igång med löpandet ännu men ikväll kom jag ett steg närmare iaf! 

Jag åkte till Friskis och hängde på kvällens löppass där - de skulle köra cross vilket betyder att de skulle fokusera på styrka och stannade därför då och då i löpningen för att göra olika styrkeövningar. Riktigt jobbigt men också väldigt nyttigt och för mig som helt ny och dessutom långsammare än en snigel så var det skönt att ledaren tog god hand om mig, utmanade de andra och sporrade mig till det jag klarar av. 

Jag mår bra av att utmana mig att våga mer!

Sköna söndagen

I söndags var det fint väder och jag kunde inte motstå att cykla ut till slottet och ta mig en löptur. Lite tufft med värkande knän och höft men jag tog det lugnt och njöt av naturen. Väl hemma passade jag på att inviga nya badkaret - riktigt härligt! 

Jag avslutade 2018 med en löptur

Först sprang jag Sylvesterloppet och knäna höll! Höften däremot verkar tycka att jag är gammal och bör hålla mig lugn och inte springa sådär mycket. Jag är jättenöjd att jag gjorde det iaf efter uppehåll nästan hela året.

Vårruset

Igår var det dags för Vårruset (det ska egentligen särskrivas men det gör för ont i själen...) och jag var lite orolig. Jag har ju haft vilopaus från löpningen eftersom knäna börjat göra ont (enligt sjukgymnasten överkompenserar jag pga svag bålstyrka) och dessutom har jag knappt tränat sedan mars iom sjukdom och annat tidsslarv. Natten till igår sov familjen dåligt och sedan gick dagen i ett - jag var ganska så opepp och inte helt säker på om kroppen skulle vara med mig eller mot mig. 

Bestämde mig för att jag vill försöka att iaf springa/jogga hela biten men att strunta i tiden. Det kändes bra hela tiden och jag joggade på ca en minut längre/km än vad jag brukar. Det var väldigt skönt att komma i mål och sedan slå mig ned och picknicka med mina fellow Viktväktare. En härligt solig kväll och glada människor - fantastiskt! 

Före loppet

Uppladdning


Tiden


Medaljen!


Picknick!

Hos sjukgymnasten

Idag har jag (äntligen) varit hos en sjukgymnast. Jag ville kolla upp svanskotan eftersom den fortfarande gör ont efter två år (trots min rumpkudde), jag ville kolla ryggen eftersom den ibland värker så jag knappt kan stå och jag ville kolla upp knät som gör ont när jag springer. 

Ja, domen var inte obekant. Jag behöver bygga upp styrka i bålen, rörelse i tår, fotvalv och bröstryggen där jag tydligen är väldigt stel. Förmodligen beror ryggontet och löparknät på för svag bål och fel knäbelastning pga fötterna. Jag har fått med mig flera olika övningar som jag ska göra varje dag: 

Flytta ut stortån och göra tåhävningar. 

Flexa med fotvalven 

Relaxa knäna när jag står

Liggande plankan

Bröstryggsrotation

När det gäller svanskotan så är den förmodligen lite felböjd, hon kunde dock inte förstå hur det hänt under graviditeten iom att båda barnen kommit med kejsarsnitt. Hon skulle kontakta någon expert och se vad som kan göras. Förmodligen behöver man gå in via rumpan. Ser mycket fram emot detta...

Ja ja, känns bra iaf. Kanske kommer jag kunna springa igen redan i år och tänk vad skönt att kunna sitta normalt igen 🙂

Träningskollo dag 2

Dag 2 är strax över och den här fredagkvällen avslutades med ett härligt, svettigt jympapass lett av ”Kalas-Claes”. Jobbigt dock att jag under passets gång inser hur otränad jag egentligen ör och att jag måste börja bygga upp lite styrka i kroppen, främst överkroppen... 

Annars har dagen bjudit på lugn jogg längs med vattnet. Sol, vacker utsikt och jag sprang på i lugnt tempo. Två härliga kilometer och sedan var det dags för den tortyr som är intervaller och där började mitt (förmodade/självdiagnosticerade) löparknä att spöka igen och jag fick promenera tillbaka till klassrummet samtidigt som jag försökte hålla tillbaka tårarna. Jag blir så ledsen på knät, jag vill så gärna springa. Ska till sjukgymnast på måndag (har så många onda ställen att ta upp med henne) så vi får se vad hon säger. 

Resten av dagen har sedan handlat om anatomi och en massa latinska termer som jag absolut inte kan få in i huvudet. Vi har också planerat lite festligheter inför imorgon och så har vi ätit. Mycket. My kind of utbildning 😜

Före löptur:

Under löptur: 

Bryt ihop och kom igen!

Bryt ihop och kom igen! 

Visst är det jobbigt när saker inte blir som planerat och tyvärr brukar min hjärna bråka med mig när sådant händer. Ingen jogg i fredags och i lördags skulle jag och dottern testa gympa ihop. Det var inte hennes grej kan man väl säga... vi gick efter ca 10 min och jag var sur och grinig - hade ju valt bort ett danspass för detta och dessutom sett fram emot att träna ihop. 

Kom hem och bröt ihop på köksgolvet. Grät för allt, för att jag vill träna hela tiden och för att jag inte kan/borde göra det. En kram och en Olof-tatuering senare (goaste Brita ❤️) så tog jag ett djupt andetag, snörade på mig löparskorna och kom ut. 6 km senare är jag en gladare, piggare och friskare människa. 

Det är viktigt att orka även när allt bråkar med en, har man tur har man någon i sin närhet som kan ge en ”den där Olof-tatueringen” 😉