Lite om mitt 2012

Hittade denna hos UnderbaraClara

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Åkte till Toscana. Flyttade till hus. Födde barn.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, flera blev föräldrar (inkl. jag själv) och några ska bli nästa år :-)
Dog någon som stod dig nära?
Tragiskt nog gick min underbara kompis Hella bort i oktober efter att ha kämpat mot cancer. Saknar henne!
Vilka länder besökte du?
Italien! Äntligen fick jag besökt Toscana som jag drömt om så länge.
Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Ett färdigt sovrum och barnrum.
Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
13 december då vår lilla dotter kom ut. Lätt att minnas av flera skäl.
Vad var din största framgång 2012?
Att jag klarade av att leva utan kök i två månader. Och att jag sprang Vårruset med bebis i magen och förbättrade min tid!
Största misstaget?
Kan inte komma på några. Update! Ähm, vad sägs om mitt misslyckade försök att köpa en Marc Jacobsväska över nätet där jag blev lurad... Stort misstag!
Bästa köpet?
Update! Här hade jag glömt fylla i mitt svar, självklart är huset bästa köpet!
Vad spenderade du mest pengar på?
Hus, bebis och mig själv.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Toscanaresan, graviditeten (fram till sista månaden iaf) och när Lill-Grefvinnan väl kom ut.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
"Sexy and I know it" av LMFAO - helt fabulös låt att dansa vilt till. "Somebody I used to know" av Gotye kommer också finnas kvar i huvudet länge.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag skulle nog säga samma som tidigare år. Det här året var jag iofs full av gravidhormoner större delen så känslorna var alltid med.
Vad önskar du att du gjort mer?
Sparat pengar. Rört mig. Läst mer böcker.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Stressat.
Blev du kär i år?
Jag fortsatte vara upp över öronen förälskad i Grefven och sedan blev jag tokkär i vår Lill-Grefvinna.
Favoritprogram på TV?
How I met your mother, Glee, Big bang Theory.
Bästa boken du läste i år?
Aimee Bender - The particular sadness of lemon cake
Största musikaliska upptäckten?
Att jag blev andfådd av att sjunga under graviditeten.
Något du önskade dig och fick?
Jag köper det mesta jag vill ha.
Något du önskade dig och inte fick?
Fick inte riktigt det köksgolv jag ville ha men det som blev passade lika bra.
Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Åt kräftor hos svägerskan.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ett färdigare hus.
Vad fick dig att må bra?
Grefven.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Dreglade rätt mycket över Wilson Bethel som spelar Wade i "Hart of Dixie".
Vem saknade du?
Hella.
De bästa nya människorna du träffade?
Läkaren som tyckte att vi skulle sätta igång mig tidigt så att bebisen kommer ut och jag slipper mina besvär. Me likey! Samma med alla underbara hantverkare vi haft här i huset som fixat det så fint.
Mest stolt över?
Min man och dotter
Högsta önskan just nu?
Et  gott liv för alla mina nära och kära samt att renoveringen av huset fortsätter.

Livet har börjat

Dagarna går väldigt fort fastän jag inte gör så mycket annat än ammar, tittar på bebisen och ammar igen. Saken är ju den att jag inte kan stirra mig mätt på min lilla sötnos (eller hennes pappa). Det är liksom det livet går ut på nu. Titta när hon sover. Titta när hon är vaken. Titta när hon äter. Och blåsprutta henne på magen när vi byter blöja.

Julen är här

Brasan är tänd, frukosten framdukad, Disneyfilmen i dvd-spelaren - nu är det julaftonsmorgon i Grefvehemmet :-)

Utanför ligger snön vit, det blir en härlig jul här i huset på landet.

Strax är det jul, här i vårt hus!

Idag ska vi klä julgranen och fixa och dona - vi ska ha vår första jul här i huset. 18 pers. 3 från min sida och resten från Grefvens. Folk undrar hur jag ska orka - vad är det jag ska orka? Grefven städar och fixar, alla familjer tar med lite maträtter - det enda jag har gjort är köpt julklappar till syskonbarnen (gjordes via nätet innan bebis) och slagit in dem. Kanske att jag bakar något men annars tar jag det ganska lugnt. Tänkte duka ett långbord men annars gör alla andra allt inför julen och jag matar bebis.

Fin uppdelning där ;-)

Good for me

Äter chips och ammar bebis samtidigt. Värsta simultanförmågan!

Vattenballongen blev ett vattenfall

Vill bara meddela att den där vattenballongen på 100 kg är borta. På endast en vecka (japp, lill-grefvinnan är redan en vecka gammal) har jag gått ned 13 kg.

Fuck yeah!

Precis som sin mor

Och precis när Achmed the dead terrorist kommer in i rutan börjar lilla Grefvinnan le :-) Hon har alltså redan mammas humor.

Life is good!

BB har Netflix, sitter därför nu och ser Jeff Dunhams Christmas Special medan lilla Grefvinnan sover i mitt knä efter att ha ammats en kortis.

Mys pys

Ligger och ammar och sjunger "Soft kitty" för Lill-Grefvinnan :-)

Mycket mer rörlig idag för övrigt. Hurra!

Nu är jag mamma!

Den 13/12 kl. 23.02 kom vår lilla Grefvinna ut med kejsarsnitt efter 9 timmars värkar utan att något hände. Allt har gått bra, hon är världens sötaste (såklart) och sover ikapp med sin mamma. Pappa Grefven är uppe och bär och byter på henne, mamma ligger mest och är öm efter snittet.

Vi är en lycklig liten familj och har det väldigt bra här på sjukhuset.

Nu är vi på g!

Visa "Rolling Stones - Start Me Up.avi" på YouTube

Suck...

Igår lät allt positivt och läkaren trodde på ett hormonförsök och igångsättning idag.

Tyvärr blev det inte så. Vi kör ett nytt hormonförsök idag och håller tummarna imorrn. De var iaf snälla idag och gav oss en kort permission så nu ska vi till Varbergs second hand och se om jag blir lite gladare.

Inte så spännande egentligen

Fortfarande ingen bebis, nytt försök på sjukhuset imorgon. Håll tummarna!

Tills dess ska jag springa (ha ha ha ha) lite i trappor, läsa en bok och värma mig framför brasan här hemma.

Ha det gött!

100 kilo vattenballong

Hormoner, morfin, värkar men ingen bebis

I måndags hade vi tid på Varbergs sjukhus där det skulle kollas om min livmoder var redo för igångsättning så att vi kan få ut vår lilla Grefvinna. Tyvärr var inte livmodern redo men läkaren föreslog att vi skulle göra ett försök med hormoner för att se om det kunde hjälpa. Sagt och gjort, det kördes upp hormoner där bebisar kommer ut och vi fick ett rum att bo i över natten. Till en början var allt som vanligt, det togs tester för att kolla bebisens hjärta och rörelser - hon gymnastiserade som aldrig förr (tydligt pappas flicka) och jag hade sammandragningar.

Vi åt lite mat, lånade lite filmer och hej svej så satte hormonvärkar igång. Oj, vad jag fick veta att jag lever. Och då var nog de här värkarna ingenting jämfört med förlossningsvärkar - men aj aj aj ajaj aj! Mer tester, allt såg bra ut och jag kved mig genom timmarna och hade ont - typ som ett värkbälte runt rygg och mage. Mycket obehagligt. Tog en varmdusch (fantastiskt!) och beundrade min fantastiska make som fick hjälpa mig med typ allt. Hjälpa mig upp ur sängen, ta av och på mina kläder, hämta det där, fixa det där. Att gå på toa var rena tortyren och flera gånger var jag redo att svimma eller gråta för att det gjorde så ont.

Vid läggdags kom barnmorskan in med sömntabletter, en akupunkturnål, alvedon och en morfinspruta. tack vare detta lyckades jag sova i säkert två timmar - sedan började cirkusen. Vaknade varej halvtimma mellan 1-7 och trodde jag skulle spricka av kissnödighet. det gjorde jag inte, kunde inte ens kissa, det var värkarna som klämde runt blåsan. Stackars Grefven fick vakna han med och lyfta upp mig ur sängen och hjälpa till med kläderna varje gång. Vid 7 hade morfinet släppt så det blev en varmdusch och sedan sov jag en liten stund till.

Till frukosten hade jag så ont att de nästan trodde jag skulle föda snart, kunde varken sitta eller stå. Tyvärr var fallet inte så att jag skulle föda snart, när läkaren undersökte mig och tog ut hormonerna så hade de tyvärr inte påverkat min livmoder så det blev ingen igångsättning. Istället fick vi en ny tid i nästa vecka och sedan minns jag inte så mycket mer. Blev så besviken att jag somnade och sedan sov jag i stort sett resten av dagen. Värkarna stannade kvar i några timmar till men jag bara sov och sov - även när vi kom hem.

Nu får vi bara hoppas att det här kanske triggade igång nånting och att hon bestämmer sig för att komma av sig själv den här veckan eller att jag iaf är mogen nog nästa vecka för igångsättning.  

En "Tycker-synd-om-mig-present"

Ibland köper man presenter till sig själv, tex en tekanna i form av Miss Piggy :-)

Aldrig får man vara nöjd

Varmvattenberedaren har gett upp. Fixas tidigast nästa vecka. Inte duschat på tre dagar.

Oh the joy.

Jag har en läshörna!

Inga bokhyllor ännu men min läshörna är (typ) färdig - visst ser den inbjudande ut!

Snart 100

Med skräckblandad förtjusning närmar jag mig 100-strecket på vågen.

Jag är en vattenballong med korvfingrar och korvtår.

Lite trång kanske?

Längtan börjar bli stor

Inatt drömde jag att vi fick barn. Det var inte lilla Fröken E utan en pojke, men vad gjorde det? Efter gårdagens visning av amningsfilm med föräldragruppen längtar jag halvt ihjäl mig efter att få träffa vårt lilla underverk (och att få tillbaka mina funktionsdugliga händer/armar). Att få hålla vår lilla bebis i famnen, krama och pussa på henne och ta på henne alla fina kläder jag tvättade igår.

Ja, jag har köpt massvis med kläder - samtliga från Blocket eller second hand. Nej just det, några från rean på ICA också. Oj oj, bortskämd flicka det där. Det visade sig dock att jag mest köpt toppar och klänningar - stackarn kommer frysa om rumpan. Måste nog shoppa lite underdelar. Kanske en kofta. Och en liten inomhusmössa.

Nej, nu ska jag gå och läsa lite framför brasan, snart dags att träffa arbetsterapeuten och klaga på mina händer. Igen.

Idag ska vara en bra dag

Armen fortsätter vara sugig men idag har jag bestämt mig för att ha en bra dag (igår var inte alls bra) så jag ska läsa bok framför brasan, äta god mat och ta det lugnt. Försöker lära mig att jag inte orkar sådant jag brukade - igår åkte jag inte till Kungsbacka för att göra 3 små ärenden. Jag kunde knappt röra mig när jag kom hem och spenderade resten av dagen i min fåtölj där jag grät och kollade på Project Runway.

Bjuder på ett kort från fina köket - ett av få glädjekällor just nu :-)

Sugelisugsug

Har en riktigt sugig graviddag med värkande arm, näsblod, jättetjock, tung mage och svullna anklar. Varken choklad eller julmusik har hjälpt.

Sista gravidmånaden är verkligen inget att leka med. Idag är det exakt en månad kvar tills lilla Fröken E är beräknad, men förhoppningsvis bestämmer läkarna att hon får komma ut tidigare.

Ni som kan röra era fingrar - håll tummarna för mig!

Vad händer här då?

Ja, här händer allt och ingenting samtidigt och ändå får jag inte bloggat något. Mestadels åker jag fram och tillbaka till sjukhuset i Kungsbacka - träffar barnmorskan, ortopeden, arbetsterapeuten, vattengympar mig, går i föräldragrupp och nästa vecka ska jag träffa en förlossningsläkare och diskutera tidigareläggning av födseln. Mina händer blir värre och en operation kommer inte hjälpa, alltså är ett alternativ att föda ganska snart.

Jag är hur redo som helst för det, att gå omkring med konstant smärta och ofungerande händer är inte att rekommendera. När jag blev sjukskriven tänkte jag att "ja ja, jag kan ju i alla fall sitta och läsa och blogga". Mhm... Förutom att händerna stelnar till när jag läser och då värker de. Högerhanden domnar när jag sitter vi datorn så blogga blir en pina istället för ett nöje. Inte heller kan jag hjälpa till med renoveringen, eller ens göra sådana småsaker som att sätta igång en tvätt vissa dagar.

Men men, det finns de som har det värre, jag ska inte klaga. Eller jo, det ska jag. Och det gör jag. Det är minsann väldigt synd om mig. Men jag har tur samtidigt, mitt barn mår bra i magen och jag har en underbar man som masserar min rygg och mina fötter när jag ber honom, jag har en svärmor och svägerska som hjälper mig med matlagning när det behövs och jag har iaf numera ett fungerande kök och en brasa att värma mig vid. Förutom värken är egentligen mitt problem bara att jag har alldeles för mycket tid att bara sitta och tänka och stressa upp mig över.

Ska försöka hitta tillbaka till läslusten, idag har det fungerat bra att läsa om jag samtidigt knådade en lera jag fått från arbetsterapeuten. Knådeliknådknåd.

Slow down

Idag ska jag ta det lugnt. Förhoppningsvis bloggar jag om min helg senare idag.

La dolce vita

Idag är det två månader sedan vi flyttade in här i huset och idag åt vi frukost i köket. På riktiga tallrikar, inte pappers.

Yes folks. Vi har äntligen ett kök!

Vilodagen

Idag har mina blåmärkta ben fått vila. Jag har suttit inlindad i en varm pläd i soffan och läst en bok hela dagen. Tror jag ska läsa en till nu i kväll.

Drama, drama, drama

Ja, den här morgonen började verkligen dramatiskt när höggravida lilla jag fastnade med foten i något och flög framstupa in i dörrkarmen i vår klädkammare. Huvud, händer, ben (speciellt knät) och foten tog största smällen men iom att magen liksom tar upp en massa plats så slog även den i sig då jag lyckades landa på en värmefläkt.

Min första tanke: Hur f***n ska jag komma upp med alla mina krämpor?

Min andra tanke: Hur gick det med magen?

Min tredje tanke: Det är ingen fara, det gör inte ont. Lugn och fin nu.

Sedan började jag gråta hysteriskt. Tårarna sprutade, knät pulserade och jag upptäckte skrapsår på magen. Ringde Grefven och försökte få fram några ord mellan snyftningarna. Blev tillslut lite lugnare, visst var det väl en spark jag kände i magen?

Åt frukost men kunde inte sluta tänka att det verkade så lugnt i magen. Ringer barnmorskan och vips trollade hon fram en akuttid hos en läkare (underbara MVC här i Kungsbacka!).

Ringde hem Grefven och iväg till läkaren som gjorde ultraljud och ctg-nånting. Allt var bra, lilla Fröken E andades och levde på lika gott som innan. Mamma och Pappa E pustade ut.

Väl hemma har hon satt igång och sparkat som bara den, tror hon vill visa att allt är bra.

Hemsk början, lyckligt slut. Dagens lärdom: Ramla inte framstupa. Dagens outfit: Stora blåmärken över knän och lår.

Knock out

Idag var dagen då mina händer gav upp och foglossningarna började.

Kroppen vs. Graviditeten 0-1

Att gå vidare mm

Det är lite svårt att blogga första inlägget efter att man bloggat om sin kära väns bortgång. När är det okej att återgå till vardagsfjantet liksom? Veckan sedan beskedet har ju gått upp och ned, ena sekunden jätteledsen och vill inte göra något för att i nästa sekund nästan glömma av vad som hänt och komma på fjantiga små inlägg om små bröst och stora magar. Inte kan man väl blogga om det dock, efter ett sånt här besked.

Jo. Det är ju faktiskt så att livet går vidare för oss andra och sorg tar olika skepnader. Just nu är jag lite i förnekelsestadiet. Jag tror att jag kommer vara där tills begravningen är om två veckor, då jag ska träffa hennes familj och vänner. Då tror jag jag kommer fatta. På riktigt. Som det är nu kan jag läsa mitt inlägg, prata om henne och se bilder utan att det påverkar. Som att inget hänt. Jag får inte dåligt samvete, det är så mitt huvud valt att hantera sorgen.

Det är ju också så att medan ett liv släcktes så håller ett annat liv på att tändas. Bebisen i min mage blir mer och mer verklig för varje dag som går. Hon växer, sparkar regelbundet och har börjat placera sig med huvudet nedåt. Hon ligger ganska tungt på min blåsa vilket gör att jag behöver kissa varje gång jag rör mig. Helst sitter jag därför i min nya läsfåtölj framför gasolkaminen. Folk springer in och ut i huset och jobbar på för att det ska bli färdigt och jag sitter i min fåtölj. Tittar på film och läser tidningar. Väntar på att renoveringarna ska bli klara så vi kan städa och börja leva här på riktigt.

Så. Första inlägget gjort. Förhoppningsvis släpper spärren nu.

Tack för värmen

Jag vill tacka alla som läst, kommenterat, skickat sms och digitala kramar till mig. Jag tyckte att det kändes viktigt att blogga om Hella, både för min del men också för att så många av mina vänner har träffat henne och behöver få veta vad som hänt.

Tack igen!

Min älskade vän

I onsdags fick jag ett ledsamt och fruktansvärt tråkigt besked. Ett sådant där besked som man aldrig ska behöva få. En av mina bästa vänner är inte med oss längre. Min underbara Hella, som kämpat mot cancer det senaste året, somnade in i tisdags kväll. Alldeles för ung och alldeles för fort.

Jag tänker att hon iaf inte behöver ha ont och få mer jobbiga besked om nya tumörer nu. Jag tänker att hon levde iaf livet trots att hennes kropp inte ville vara med. Efter att en tumör förlamat henne från midjan och ned i början av sommaren bokade hon rullstolsbiljett och hängde på Way out west i tre dagar. Fy fan vad underbart! För några veckor sedan var hon och jag ute och utforskade hur rullstolsvänliga second hand-butikerna i Linné var - hon behövde ju nya toppar och en jacka. Fy fan vad underbart!

Jag tänker också på alla fantastiska stunder vi haft ihop under åren - vi har varit i Paris, Dublin, Stockholm och andra ställen. Hon lärde mig köra bil. Vi har firat nyår, vi har badat bubbelpool utomhus på ett hustak i november, vi har festat som galningar och vi har haft myskvällar hemma framför en film. Varje vår har vi gått ut och ätit nachostallrik och druckit vin. Någon gång nu i tidig våras, innan hennes nya tumörer och min graviditet så åt vi middag ihop en vardagkväll. Vi delade en bag in box och blev riktigt fjortisfulla, det slutade med att Grefven fick komma och köra hem mig för jag kunde inte cykla. Jag hann bara in i bilen så började vi smsa varandra och när jag kom hem (klockan var väl ca 00.30) så ringde vi varandra och fyllefnittrade. Vi kunde inte släppa taget och låg och pratade en bra stund. Dagen efter var ingen av oss direkt jobbpigga (eller nyktra) men vi har många gånger pratat om den här kvällen och att vi inte ångrar något - så skönt med en sådan rejäl kompiskväll.

Världens finaste bild på Hella från vårt bröllop förra året, taget av Camilla

 Det är sådant här jag tänker på. Jag vill inte tänka på att hon är borta. Hon lever kvar i minnena, i fotona och filmerna jag har. Vi har aldrig grälat eller varit trötta på varandra. Vi kunde missa att höra av oss i veckor/månader och när vi väl kom på det så var allt som vanligt, inga sura miner. Hella var fantastisk på det sättet och jag kommer att älska och sakna henne så länge jag lever.

Morgonbestyr

En kille installerar vårt kök och borrar, sågar, bankar alltså där.

Snickaren står utanför huset och sågar, snickrar, bankar med ett elskåp.

Vårt hus är hur lyhört som helst = ingen idé att försöka sova. Bättre att sätta sig och läsa lite :-)

Föräldragrupp förschmäldragrupp

Igår var vi iväg på första mötet med en föräldragrupp. Vår vana trogen kom vi såklart sent, dessutom åkte vi till fel ställe. När vi väl hittat rätt var jag redan avogt inställd till detta och ville åka hem och sura. Men men, det kanske är bra med lite info osv.

Det började med att barnmorskorna som ansvarar för gruppen berättar om vad vi ska göra. Jag ville hem.

Sedan fick vi presentera oss - åh så skojsigt det blev när blivande mammor och pappor presenterade sig med att de bodde på samma ställe och skulle ha barn samma dag som sin partner. Jag ville hem.

Sedan delades vi in mammor och pappor i två grupper och skulle prata om frågor inför förlossningen. Jag tog tillfället i akt att babbla på. Lite skönt att höra att de andra blivande mammorna inte heller ville veta något om förlossningen. Jag kunde tänka mig att vara kvar en stund.

Efter detta skulle vi lära oss att andas genom värkarna. För att simulera värkar skulle Grefven nypa mig hårt i låret och påminna mig om att andas. Låtom oss säga att smockan hängde i luften... När en "värk" var över skulle partnern (dvs Grefven) beröra och belöna. Grefven började dra fingrarna över mina ögonbryn - inte min idé om belöning. Vill ha choklad.

Sedan var det fruktpaus. Jag gick på toa och ville åka hem.

Efter detta börjades det prata om förlossningen - hur den börjar, vad som händer osv. För att inte krevera på stället satt jag och sjöng små fina sånger i mitt huvud. Lilla fröken E sparkade som en galning i magen - tror inte hon ville höra om födseln hon heller. Efter detta åkte vi hem.

Frågade Grefven vad han tyckte. Det enda han tog med sig från träffen var att barnmorskorna sagt att det är bättre att andas genom näsan så att inte kväveoxid bildas i bihålorna.

Han kommer vara så behjälplig när bebisen ska ut...

Kaoset jag lever i

Blivande filmrum i källaren

Temporärt kök i källaren

Källarförråd

Tvättstuga

Matsal

Vardagsrum

Kök

Entréhall

Gästrum

Trappan

Läshörna

Vårt sovrum

Vårt sovrum

Kläkammare

Pyttelitet badrum

Skötrum för bebisen

Bitter och butter

Vet ni vad jag vill?

Baka. Laga mat. Kunna diska.

Snart två månader utan kök.

Äntligen!

Nu är Marc Jacobsväskan köpt. I butik. Äkta.

Ja, sagan om min märkesväska verkar få ett lyckligt slut. Efter ungefär en månads mailkonversation med fejkföretaget i Kina som tog mina pengar och skickade en helt annan (oäkta) väska så anmälde jag till SEB som efter att ha läst vår konversation gav mig pengarna tillbaka. Jag började då leta efter väskan i fysiska butiker i Gbg eller Stockholm. Vågar inte köpa sådana här dyringar över nätet igen.

Förra veckan var jag inne på NK i Gbg där de hade fått in väskan - i svart eller svar/lila. Inte riktigt mina färger. Då tipsar den underbara försäljaren om Sally Jones och säger att jag kan kolla där om de har mer färgglada väskor. Jag skyndar dit och där är den. Väskan. Det visar sig dessutom att jag hade 20% rabatt hos Sally Jones. Nu är väskan min (och bebisens) och jag är sååå nöjd!

Veckan som gått

Jaha, så har första veckan som heltidssjukskriven gått och jag har varken läst eller bloggat (typ). Istället har jag bla. jobbat lite - har kvar rättning och överlämning och det går att göra i små doser så jag ändå vilar händerna.

I måndags åkte jag och mina föräldrar till Gekås Ullared och handlade julsaker och bebisgrejer. Om nu bara huset kan bli färdigt så är vi nästan redo för bebisens ankomst.

Jag har också varit på bokmöte med Bokbubblarna vilket var väldigt trevligt - för hur kan det inte vara trevligt att fika, träffa folk och prata om böcker?

Igår började jag i vattengympa - iförd en mammabaddräkt och rosa badmössa (så vacker man är) plaskade jag och ett gäng andra gravida runt i en pool och gjorde olika övningar. Det kändes jättefjantigt men jag tror att det är riktigt bra.

Det var veckan som gått, nu är det helg och jag har massvis med roliga saker inplanerat.

Den lata hemmafrun

Idag har jag gjort min sista lektion på väldigt, väldigt länge. Det blev hastigt och lustigt så att halvtidssjukskrivningen blev heltid så from måndag är jag hemma fram till födsel.

Ullared, fikor och massvis med läsning står på agendan.

Tre år idag

Sjukskriven

Från och med måndag är jag halvtidssjukskriven pga karpaltunnelsyndrom i händerna. Mina händer svullnar upp, gör ont och är allmänt jobbiga. Börjar förstå hur min lilla farmor hade det som var reumatiker och alltid klagade över sina "knôevliga händer". När de värker och svullnar upp har jag skenor men har jag skenor blir det svårt att skriva på dator, skriva för hand osv dvs det blir svårt att jobba.

Som tur är gick det smidigt att lösa jobbtimmarna, min VFU-elev som jag haft de senaste två åren går in och tar mina lektioner. Vi har ett väldigt bra samarbete och hon känner till skolan, eleverna och hur jag vill ha det så jag kan lätt släppa kontrollen och låta henne köra på.

Ledig fredag

Idag är jag hemma och njuter av att vara ledig. Och frisk. Har spenderat morgonen på MVC där de tagit prover på mig för att se så att jag inte riskerar diabetes eftersom jag är överviktig - något de bryr sig om här i Halland. I Göteborg var jag tydligen inte överviktig, inte tillräckligt för att bry sig och göra tester iaf. Men men, nu är det gjort och det var ingen fara, jag kan fortsätta äta choklad i måttliga mängder och vara lycklig. Hurra!

Hur görs testet frågar ni? Jo, på torsdag kl. 20 ska man sluta äta. Vid midnatt slutar du dricka - inte ens vatten får slukas efter detta. Fredag morgon 7.30 kommer du, hungrig och törstig som bara den, till MVC där de sticker dig i fingret (jippi). Sedan får du och ett gäng andra gravida kvinnor sitta i ett rum i två timmar och vänta, men först dricker ni en flaska sockerlösning (eller vad det nu var, söt som f****n iaf och äckligt). Efter två timmar, när du typ dött av hunger, sticker de dig igen i fingret (jippi) och säger (förhoppningsvis) att allt är bra och du kan gå hem.

Jag dog inte av hunger, även om jag trodde det ett tag. Jag var mest trött och hade huvudvärk. Lite trevligt dock att få sitta och tjöta med de andra blivande mammorna ett tag, även om jag var mycket längre gången än dem (testet ska helst göras i början av graviditeten - inte i v. 30). Lilla Fröken E var väldigt glad när hon väl fick lite mat och näring efter testernas slut - tror hon gjorde en lyckospark eller fem. Mamma E var rätt glad hon med och mumsade snabbt i sig de mackor som Pappa E gjort på morgonen.

Dagen so far har mest gått ut på att äta, sova, äta, blogga, fika, bläddra i tidningar och snart ska jag sätta mig framför lilla gasolkaminen och läsa böcker. Japp, plural. Har en påbörjad bok jag vill läsa mer i och en jag vill läsa inför en radiocirkel imorgon.

Hormonernas berg- och dalbana

Idag har varit en dag med både upp :-) och ned :-(

* Började dagen med 30 minuters näsblödande. Missade bussen. Grefven fick vakna och köra mig till tåget. :-(
* Försöker ha lektioner med en totalt omotiverad klass medan jag är yr och har huvudvärk och mest vill hem. :-(
* Äter c-vitaminer och järmtabletter som att det vore choklad. :-I
* Slutar tidigt (sköna tisdagen ni vet) och träffar Hella för lite lunch och Emmaus-shopping. :-)
* Fortsätter shoppa själv efter att Hella försvunnit på ärenden. Hittar nada kläder, känner mig stor, otymplig och färglös. :-(
* Tänker köpa färgglada strumpbyxor men hittar inga i rätt storlek. :-(
* Åker hem med ont i fötterna. Är jättetrött och somnar på tåget. :-(
* Börjar gråta när jag går av bussen eftersom jag är trött, hungrig och vill kramas. Maken står inlåst i pannrummet med gasmask = får inte kramas. :-(
* Äter mat, läser jättefin (men sorglig som f***n) bok, storgråter och blöder näsblod igen. :-(
* Bloggar och får lite kramar av nyduschad make utan gasmask. :-)

Höstfint utanför

Idag har jag gjort höstfint på trappen till huset och när jag var färdig tog Grefven fram stora sågen och tog bort allt övervuxet (tex hemska buskar) som var runtomkring. Underbart vackert nu!

Välkommen in!

Höstpyntat

Färg!

Och trädgårdsdjur

Och en gömd liten trädgårdstomte

Hänt se'n sist

Sett en groda utanför huset.

Köpt färdigstyckat lamm från en bloggare. Så gör vi på landet.

Köpt ny klänning inför Bokmässan

Shoppat på Bokmässan

Det går framåt...

Grefven låter hälsa att om ca 2 veckor kommer tv och snabbt bredband finnas hos oss. En inspelningsbar box också. När han säger sånt här kan jag nästan komma över det faktum att jag inte fått det köksgolv jag vill ha. Svartvitrutigt görs tydligen inte längre så vi får svartbeige. Not happy.

Förresten kommer kök och värme om ca 4 veckor. Till dess lever vi i kyla och äter mat hos grannar, vänner, släkt och lokala pizzerian.

Och så var det tisdag...

Idag tog jag mig en shoppingtur efter jobbet (slutar redan kl. 12 på tisdagar) för att utforska Kungsbackas utbud. Det blev lite kläder till mig och Grefven samt lite fika pga onda fötter som behövde vilas. Inne på fiket satt ena brodern Eriksson från Galenskaparna (han som spelade Roy i Macken). Kändispoäng i Kungsbacka alltså.

Åkte hem, la mig och försökte vila en stund vilket var svårt eftersom strömmen gått och Grefven därför ringde stup i kvarten. Till slut gick jag upp, frös ihjäl och tände lilla gasolkaminen, tog på mig pannlampan och satte mig i soffan för att planera inför bokmässebesöket på torsdag. Fyra timmar senare har vi ström igen. Hurra.

Varde ljus

Här på landet använder vi oss av pannlampor när vi går ut med (grannens) hund OCH när vi målar tånaglarna.

Tanken den här helgen

* Läsa massvis med tidningar (iom adressändring och flytt så har posten samlat ihop alla mina prenumerationer och delade ut några veckors post på samma dag)
* Plocka äpplen och laga äppelmos (flyttat till tisdag)
* Göra rabarbermarmelad (har kvar sommarens rabarber i frysen)(flyttat till tisdag)
* Blogga och läsa bloggar
* Handla
* Sy i knappar på min vinterjacka
* Tvätta
* Dricka mängder med te
* Ev. rätta lite prov
* Ta det lugnt och slappa

En bra dag förlänger livet

Den här veckan har verkligen inte varit rolig, det blev måndag nästan hela veckan för min del, men idag har det varit helt tvärtom. Jobbet har varit bra, dagen har varit bra och nu tar Grefven och jag fredagkvällen och spenderar i soffan. Grefven har hyrt Dark shadows åt oss och jag vet att det finns massvis med gottigt i alla våra skåp...

Att få bryta ihop

Måndagar är min "bryta-ihop-dag" - dvs den dag då jag bryter ihop över allt som pågår i livet just nu. Det kommer väl inte direkt som någon nyhet att det är kaotiskt och jobbigt som f***n att bo mitt i renoveringskaos - utan kök, värme, ordning och varmvatten. Dessutom är det folk här som jobbar konstant (vilket såklart är jättebra men jobbigt) och Grefven och jag hinner knappt ses. Jag går upp 5.30, åker med bussen 6.50 och käre maken går upp 7.30. När jag kommer hem jobbar han med hemmet - till midnatt. Jag somnar vid 22.

Inatt vaknade jag runt 3 och låg vaken en timma och grät tills jag väckte Grefven för att få prata. Få kramas lite.

Och sedan känns det bättre.

Varning för oönskade husdjur

Creepy nere till höger och Creepier uppe till vänster. 

Mycket kan hända på ett år...

3/9 - 2011 - foto taget av Camilla Sundberg

3/9- 2012 - foto taget av Grefven

Landetveckan i bilder

Här på landet innebär ordet loppis något helt annat...

Morgonutsikt från huset

Minikräftskiva hos Syrran - så gott!

Flyttkaos!

Renoveringskaos - det här ska bli vårt kök

Första veckan på landet

Då så, en stor kopp te (Höstglöd) och en dator fylld med mobilt bredband - nu ska här bloggas!

Nu har vi (över)levt en vecka här på landet mitt i allt kaos.

Vi har:
* Spindlar och flugor så det räcker och blir över
* Folk som jobbar hos oss dagarna i ända
* Kyl, frys och en kokplatta nere i källaren
* 2 luftavfuktare som ungefär fyller sig själva varje dag
* Ett hus
* Varandra

Vi har inte:
* El i alla rum (faktiskt endast i 2 rum och källaren)
* Värme
* Varmvatten
* Något kök
* Städat, uppackat eller ordnat

Trots allt kaos har jag "bara" brytit ihop en gång, ute i Grefvens farbrors utedusch. Där stod jag, kall, blöt och otymplig och kom inte åt att torka min kalla stjärt. Jag började storgråta som ett barn (eller en hormoniell, gravid kvinna) och stackars Grefven fick torka mig och ta hem mig till huset igen. Efter detta har jag lärt mig att leva i kaoset. Sågspån och byggdamm överallt - varje klädesplagg är fyllt och alla strumpor är vita undertill. C'est la vie. Vi har ett hus iaf. Ett hus med fantastiskt potential. Dessutom har jag klagat så ljudligt att elektrikern har sagt att han ska försöka prioritera el (dvs ljus) i badrummet nu på måndag åt mig. På tisdag kanske vi får hit en temporär varmvattenberedare så jag kan duscha ordentligt och jag har köpt hem lite allt möjligt för att försöka ha en liten ordning i alt kaos.

Så går det till på landet. Nu när jag har mobilt bredband ska jag försöka uppdatera er mer. Annars hittar ni mig ofta på Twitter också (Mrs_E79)

Oh the joy

Det positiva med att magen växer sig stor är att min rumpa börjar se liten ut :-)

En strimma sol i regnet

Hej, har nu skaffat mobilt bredband till husdatorn = på söndag ska jag blogga.

Mvh
Hon på landet

Flyttdags

Idag går flyttlasset till huset på landet. igår runt 22 började vi packa. Jag tog fram alla mina smycken och en flyttlåda, tittade på samlingen och la mig i soffan. Två timmar senare vaknade jag - då hade Grefven packat flera lådor och skurat ur köket samt gjort nattärenden i tvättstugan.

Strax kommer flytthjälpen och här sitter jag och bloggar. Fin, jämställd fördelning vi har...

Hörs igen när vi får tillgång till nätet. På landet. I renoveringskaoset.

Mitt liv som gravid - lite snabbt bara

* Bebisar kan hicka i magen - lilla fröken E gjorde det igår.
* Lilla fröken E gillar John Legend - hade på hans skiva och hon sparkade i timmar.
* Jag blir andfådd av att sjunga med i låtar, resa mig upp från soffan, gå i backar, lyfta min ryggsäck etc.
* Min navel har försvunnit, den är numera ett litet streck. Magen ser ut som en uppblåst, glad gubbe.
* Alla kläder sitter mycket snyggare nu när man SKA ha en mage :-p
* Jag har aldrig känt mig så här snygg!
* Gravidhormoner is NOT the shit - de dyker upp vid de konstigaste tillfällen.

Bröllopsdag

Foto taget av Camilla Sundberg

Idag för ett år sedan stod jag och Grefven mellan två äppelträd och blev man och fru.

Grattis till oss!

Weekend update

Jag och maken drar iväg över helgen. Det ska träffas folk, bloggare (ähm, är de inte folk?) och förmodligen shoppas (om jag känner mig rätt).

Trevlig helg på er!

Fredag hos Grefvarna

Grefven hade fixat romantiskt fredagsmys med kräftor, röd ros och alkoholfri dryck

Han hade gjort en kärlekslykta till oss

Kvällen avslutades med chokladfondue och frukt. Mums!