Ja, den här morgonen började verkligen dramatiskt när höggravida lilla jag fastnade med foten i något och flög framstupa in i dörrkarmen i vår klädkammare. Huvud, händer, ben (speciellt knät) och foten tog största smällen men iom att magen liksom tar upp en massa plats så slog även den i sig då jag lyckades landa på en värmefläkt.
Min första tanke: Hur f***n ska jag komma upp med alla mina krämpor?
Min andra tanke: Hur gick det med magen?
Min tredje tanke: Det är ingen fara, det gör inte ont. Lugn och fin nu.
Sedan började jag gråta hysteriskt. Tårarna sprutade, knät pulserade och jag upptäckte skrapsår på magen. Ringde Grefven och försökte få fram några ord mellan snyftningarna. Blev tillslut lite lugnare, visst var det väl en spark jag kände i magen?
Åt frukost men kunde inte sluta tänka att det verkade så lugnt i magen. Ringer barnmorskan och vips trollade hon fram en akuttid hos en läkare (underbara MVC här i Kungsbacka!).
Ringde hem Grefven och iväg till läkaren som gjorde ultraljud och ctg-nånting. Allt var bra, lilla Fröken E andades och levde på lika gott som innan. Mamma och Pappa E pustade ut.
Väl hemma har hon satt igång och sparkat som bara den, tror hon vill visa att allt är bra.
Hemsk början, lyckligt slut. Dagens lärdom: Ramla inte framstupa. Dagens outfit: Stora blåmärken över knän och lår.
Härligt att det gick bra! Jag gjorde likadan volt hemma, rejäla blåmärken....
SvaraRaderaHoppas att allt är bättre redan idag. Men det kanske är att hoppas för mycket!?
SvaraRaderaUsch så hemskt! Vilken tur att du kunde få tid hos Läkaren och att allt var bra med dig och bebisen! Kram!!
SvaraRaderaUsch fy! Tur att allt gick bra med dig och magen!
SvaraRaderaHannele: Jag har två rejäla blåmärken över knä och lår.
SvaraRaderaSpader: Jag lever iaf :-)
Ems: Det var väldigt lugnande besked, inte en kul morgon.
Karro: Väldigt glad för det!