Min älskade vän

I onsdags fick jag ett ledsamt och fruktansvärt tråkigt besked. Ett sådant där besked som man aldrig ska behöva få. En av mina bästa vänner är inte med oss längre. Min underbara Hella, som kämpat mot cancer det senaste året, somnade in i tisdags kväll. Alldeles för ung och alldeles för fort.

Jag tänker att hon iaf inte behöver ha ont och få mer jobbiga besked om nya tumörer nu. Jag tänker att hon levde iaf livet trots att hennes kropp inte ville vara med. Efter att en tumör förlamat henne från midjan och ned i början av sommaren bokade hon rullstolsbiljett och hängde på Way out west i tre dagar. Fy fan vad underbart! För några veckor sedan var hon och jag ute och utforskade hur rullstolsvänliga second hand-butikerna i Linné var - hon behövde ju nya toppar och en jacka. Fy fan vad underbart!

Jag tänker också på alla fantastiska stunder vi haft ihop under åren - vi har varit i Paris, Dublin, Stockholm och andra ställen. Hon lärde mig köra bil. Vi har firat nyår, vi har badat bubbelpool utomhus på ett hustak i november, vi har festat som galningar och vi har haft myskvällar hemma framför en film. Varje vår har vi gått ut och ätit nachostallrik och druckit vin. Någon gång nu i tidig våras, innan hennes nya tumörer och min graviditet så åt vi middag ihop en vardagkväll. Vi delade en bag in box och blev riktigt fjortisfulla, det slutade med att Grefven fick komma och köra hem mig för jag kunde inte cykla. Jag hann bara in i bilen så började vi smsa varandra och när jag kom hem (klockan var väl ca 00.30) så ringde vi varandra och fyllefnittrade. Vi kunde inte släppa taget och låg och pratade en bra stund. Dagen efter var ingen av oss direkt jobbpigga (eller nyktra) men vi har många gånger pratat om den här kvällen och att vi inte ångrar något - så skönt med en sådan rejäl kompiskväll.

Världens finaste bild på Hella från vårt bröllop förra året, taget av Camilla

 Det är sådant här jag tänker på. Jag vill inte tänka på att hon är borta. Hon lever kvar i minnena, i fotona och filmerna jag har. Vi har aldrig grälat eller varit trötta på varandra. Vi kunde missa att höra av oss i veckor/månader och när vi väl kom på det så var allt som vanligt, inga sura miner. Hella var fantastisk på det sättet och jag kommer att älska och sakna henne så länge jag lever.