Jag blir bara dummare och dummare - vi snackar värre än blondindum (jag får säga så eftersom jag själv är blondin). Mitt ordförråd har krympt, det har gått så långt så jag inte fattar vad folk säger på varken svenska eller engelska längre. Jag stannar mitt i meningar eftersom jag glömmer bort även de enklaste av ord jag ska säga och tillslut stammar jag ut något ologiskt påhittat ord. Det känns verkligen som om hjärnan blivit mindre eller så har jag slagit i huvudet och har ett hål där alla mina ord ramlar ut. Vanligtvis hade jag nog inte brytt mig om sådana här triviala* saker men eftersom alla runtomkring mig envisas med att påpeka att "du som är svensklärare ska ju kunna det här" så blir man aningen knasig. Typ.
* Enda "stora" ordet jag kommer ihåg och förstår
Jag är precis likadan! Kanske vi svensklärare är bättre på att upptäcka sådant där dock och har högre krav på oss själva? Vad vet jag. Jag började tappa detaljer i alla språk när började läsa tyska på en högre nivå. Tre språk att hålla reda på blev för mycket, så plötsligt kunde jag inte tala något språk ordentligt längre. C'est la vie. Aningens pinsamt kan det dock bli när eleverna kan alla svåra ord på engelska och jag inte alls kommer på dem.
SvaraRaderaSå kan det nog vara...
SvaraRadera