Igår spenderade vi större delen av dagen/kvällen på akuten med Henry eftersom han skurit upp sin läpp. Rejält. Han var tesugen och när jag då flyttade undan min kopp så han inte skulle nå den var han så lösningsinriktad att han hämtade en pall, klättrade upp och sedan hördes ett krasch och när jag vände mig om ser jag min lilla snutt i en pöl av te och blod.
Hur jag reagerar i en krissituation: hjärnan stängde av och jag stod mest och frågade efter telefonen. Skulle ringa någon men visste inte vem. Visste inte heller var telefonerna befann sig eller vad jag skulle höra med dem. Min son, honom kunde jag inte se på. Blev svimfärdig av blodet.
Lyckligtvis var Grefven och min svåger där också så de svepte upp Henry och baddade honom med kallt vatten (de var oroliga för brännskador iom téet) och satte en handduk för munnen för att stoppa blodet. Min svåger såg till att Brita inte såg något och pratade med henne och stannade sedan och tog hand om henne (och städade typ halva huset märkte vi) medan vi åkte till akuten. Väl där var jag lugn och mig själv igen. De kunde inte sy i Kungsbacka så vi skickades till Östra.
Henry sov i bilen och han var så cool och tapper på sjukhuset. Inga brännskador, fem stygn runt/i läppen och samma härligt, busiga kille som innan. Han fick lite lugnande och blev riktigt gosig, vi låg och myste och tittade på akvariefiskar på youtube.
Han har sovit helt okej inatt men vaknade och ville sova mellan mig och Grefven. Idag är precis som vanligt, äter, dricker och busar. Vår härliga kille!
Nej, stackars liten! Men tur att det ändå gick så pass bra. Och vilken tuffing på sjukhuset.
SvaraRaderaMen lilla vännen! (Och stora som fick en chock) Tur att det gick förhållandevis bra och att han är en så tapper kille! ❤❤❤
SvaraRaderaläskigt... man vänjer sig inte... mun blöder mycket men läker snabbt (nu är det barnens tur ta hand om mig)
SvaraRadera