En träningswannabe talar ut (typ)

Djupt inom mig har jag en liten träningswannabe. Jag har aldrig varit så träningssugen som under graviditeten - kanske för att jag inte kunde träna då. Nu - not so much. Alltså, jag kan och jag vill. Typ. 

Men...

Jag är ju inte direkt den där som tar tag i saker... det finns ju dessutom en massa ursäkter hela tiden. Ingen tid - jag menar, jag har ju TVÅ barn att ta hand om, mat att laga, ett hus att sköta, jag är trött, jag är hungrig, jag har inga pengar osv. 

Men!

Nu ska det bli ändring. Inget mer "orkar inte" "kan inte". De födelsedagspresenter jag fick i år var sportifierade - maken gav mig sk barfotaskor som jag kan jogga i och svärmor gav mig Lofsans mammaträning. 

Jag har börjat följa hennes 40-veckors program. De första veckorna gör man mest knip- och aktiveringsövningar. Känns bra, tar inte så lång tid och man blir inte svettig. Dock har jag ofta en dotter som gärna klättrar på mig medan jag gör övningarna eller så ligger Henry jämte och gnyr. 

Idag var jag och köpte lite hantlar och annat inför de kommande veckornas övningar. Oj oj. Ska bli skönt att komma igång och jobba upp kroppen - den tog mycket stryk den här gången.