När man planerar sin 40-års kris...

Jag håller på att förvandlas till min make. Det började så oskyldigt med att låna hans fivefinger-skor. Så fick jag egna, började jogga mer regelbundet, blev bättre och märkte att det var rätt kul. Satte upp mål för mig själv - "jag ska klara att jogga milen". Gjorde det. Hade mer att ge. Läste Born to run, jakten på löpningens själ och blev inspirerad att se hur långt jag kan klara...

I söndags var vädret perfekt för en joggingtur. Jag tog på mig löparkläderna, snörade på mig skorna och laddade ned boken Löparglädje att ha i öronen. Gav mig ut på långtur. Jag joggade förbi hästhagar, broar och hus och hamnade uppe i Fjärås Bräcka. Vände hemåt och när jag kom hem efter två timmar hade jag lyckats få ihop 15km. Lite värk i knäna och ljumskarna men annars helt okej. Så nöjd med mig själv! Jag hade tänkt att 15km skulle vara ett mål jag skulle klara innan årets slut - nu höjer jag till en halvmara innan årets slut.  

Det ska nog kunna bli en långlöpare av mig med, jag har iaf målet att JAG SKA JOGGA ETT MARATON OM TVÅ ÅR! Japp, min "40-års kris" tänkte jag skulle bli ett maraton. Nu har jag outat det här så nu finns det ingen återvändo ;-)