Mina armar tycker inte om att ge blod. Sjuksystrarna där tyckte det var beundransvärt av mig att jag fortsätter komma tillbaka - i stort sett varje gång uppstår komplikationer och idag var inget annorlunda. Förmodligen har jag små kärl och/eller så drar de ihop sig rejält vilket gör att blodet inte rinner (det är lugnt, du kan sluta läsa nu om du vill men det slutar lyckligt). Som vanligt kommer jag därifrån med plåser och bandage runt båda armarna och nu ikväll när jag tog av plåstrena ser jag ut som en levande nåldyna. Ena armen ser helt misshandlad ut. Sköterskorna (japp, jag får två för jag är "speciell") såg redan under tiden att jag skulle få blåmärken och skickade med en salva som ska mota bort dem.
Men men, nu är det iaf gjort, förhoppningsvis hjälper mitt blod till att rädda liv och jag tog några extra kakor och tyckte lite extra synd om mig efteråt. Men det är sjukt nog så supervärt det korta lidandet när man vet vad som kan komma av det. Så det så. Miss E the good samaritan. Miss E the saint. Miss E the totally-unselfish-angel. Mhm...
Åh, en rolig grej på vägen dit förresten. Träffade på en av mina gulligaste elever på väg till blodstället...
- Vad gör du här?
- Jag ska lämna blod.
- Öh, var?
- Jämte McDonalds
- Ska du lämna blod på McDonalds? Ska de börja göra blodpudding?
- Äh... vad menar du?
- Jamen, du lämnar blod och du är en pudding! (Här avslutar han med världens charmigaste jag-fjäskar-inte-alls-fröken leende)
Skulle också gärna lämnat blod, men det är ju så komplicerat! Dom ska ju ha info om ALLT som man gjort i hela ens liv. Så då får det vara. =)
SvaraRaderaKollar dom inte upp om man har sjukdomar m.m. samtidigt som dom tar ens blod? Det är ju annars positivt, att veta att man är en frisko.
Och elevens fjäskande var väl sådär.. Hur många elever har du egentligen haft? Du verka träffa en jäkla massa på dagarna. :-P
Enda av mina lärare som jag någonsin ser är typ någon "förstörd" industrilärare eller liknande, träffar aldrig några av dom mer normala lärarna på vanliga ämnen.
Läser på geblod.nu
SvaraRaderahttp://www.geblod.nu/general.aspx?PageId=4
Står "Därefter blir det ett enskilt samtal som komplement till hälsodeklarationen."
Vad är det dom frågar typ? :)
Kanske man ska bli blodgivare... Får fundera på det.
Försvinner märkena från där dom sticker in? Eller det kanske blir märkern om man ger blod ofta?
Jag onskar jag vore lika modig som du... Men usch sa illamaende jag blev - lite val bra beskrivet...
SvaraRaderaAaaah Gud vad jag mar illa nu! jatte sprutor i armen!! Usch och fy - maste ga och vila mig lite. *svimmar lite sa dar halvt om halvt*
God natt, min lilla hjaltinna!
Bodgivning är trevligt, snart dags för mig igen =)
SvaraRaderaanonym: märkerna försvinner väldigt snabbt såvidare det inte händer som med Miss E då dom ibland måste sticka ett par gånger och det blir lite fel. Har själv bara råkat ut för det en gång under fem år.
Var riktigt nära på att dimpa rakt ner i golvet en gång och det har dom antecknat och nu behandlar dom mig som en sjuk treårig som dom ger en festis med sugrör före jag får står på benen.
programmeran: Okej. :-) Det låter lite mobbat, det andra då. :-P
SvaraRaderaKommer ihåg när jag var på sjukhuset(hade näringsbrist, svimmade o slog i huvudet, så fick sy 4stygn). Anyway.. Var samma sak för mig, skulle försöka resa mig upp från sängen, men man var spaghetti i benen, så dom fick hjälpa mig tillbaka o sen ge mig en macka samt en 33a cola. :P
Dock var inte det, det sorligaste som hände när man var där. Utan sen skulle morsan leka överskyddandes och man fick gå igenom hela sjukhuset med hennes jacka och sen då hon hållandes om en. Som man varit med i någon krig o blivit svårtskadad eller något. Var ju dåligt pinsamt när man var 16-17år. :-P
anonym: hehe, låter lite jobbigt :)
SvaraRaderajag har dock inget emot att bli serverad festis med sugrör och ligga och softa en stund, avkoppling på hög nivå.
nu bestämde jag mig för att vara duktig jag med och gick och lämnade, en nervös kille som liknar doktorn från Lost tog hand om blodet och han verkade glad över att han bara behövde sticka en gång trots att mina blodkärl ligger väl gömda.
SvaraRaderafixade även information om "trombocytgivning", tydligen har dom brist på trombocyter som används för att behandla leukemi. tar tydligen 1,5 timmar att ge dock men det har jag nog tid med nu när jag jobbar deltid.
löste in blodet mot en presentkupong på 50kr som får bli födeledagspresent till en bekant.
Har precis anmält mig till att bli blodgivare, måste ju vara lika cool som er göteborgare(nu måste jag bara fixa dialekten med, skånska rimmar inte på göteborgska). :-)
SvaraRaderaprogrammeran: 1½timme låter dock rätt länge. Måste verkligen ha några roliga tidningar eller tv man kan titta på, annars lär man ju torka ut av uttråkning.
Duktig anonym! Det kommer most likely att gå bra, alla blir inte lika blåslagna som jag ;p
SvaraRaderaProgrammeraren: Har inte du en egen blogg att skriva ditt livs historia på ;p Skoja bara, bra att du gav blod idag (trots att någon behövde påminna dig...)
Ems: Det är inte så farligt, jag började pga min sprutfobi och den är rätt så fudging över vid det här laget. Dessutom gör det ju bara ont precis när nålen sticks in och den ½ sekundsvärken är lugn - man får ju kakor och saft efteråt :-)