Det känns lite konstigt att efter alla dessa år som singel vara ett "vi". Att vakna om natten och höra någon annan andas jämte mig, att ha någon som kittlar mig i nacken sådär som jag gillar, att vännerna undrar hur man fått klösmärkena på bröstet osv. På ett sätt känns det verkligen helt rätt att vara ett vi. På ett sätt är det bara synd att det är en hund och inte en karl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar