När min mamma väntade mig funderade hon på att döpa mig efter Scarlett O'Hara från
Borta med vinden - hennes favoritfilm. Sedan tänkte hon: "Hrm... Vi bor i Göteborg, alltså kommer det uttalas 'SKAAALET'". Alltså blev det inte Scarlett. Lite synd, tycker jag. Inte för att jag älskar Scarlett O'Hara - har varken sett eller läst
Borta med vinden och har inget intresse av det, men för att namnet är klart coolare än Linda.
Dessutom tror jag att mitt yngre jag hade föredragit att kallats "Banan-Skalet" hellre än "Linda-Binda".
När Lill-Grefvinnan skulle komma var tjejnamn det vi (jag) hade svårast för. Till nästan varje tjejnamn kan jag komma på någon med samma namn som jag inte gillar = vill inte välja det till mitt barn. Alla coola namn gick dessutom bort eftersom herr Grefven ville att det skulle låta svenskt (smygrasist?). Jag ville helst ha ett namn som funkar utamlands, ni vet, ifall vi skulle vinna några miljoner och flytta till Toscana...
Audrey hade jag gärna döpt henne till, efter min favorit; Audrey Hepburn. Men så tänker jag: "Hrm... Vi bor nära Göteborg, alltså kommer det uttalas 'Ååådri'". Nja, inte så fint kanske. Så det blev Brita. Efter min lilla farmor. Uttalas "Brätta" på göteborgska.
Och vi vet ju alla vad som rimmar på det namnet...