No more tutte

Första tanden är på väg upp - man kan känna och nästan se den. Lill-Grefvinnan verkar dock lika glad som vanligt. Som att detta inte vore nog har vi idag provat att inte ge henne nån tutte under dagen - hon har istället fått äta burkmat - gröt, potatis med rödspätta och till efterrätt en puré av banan, päron och mango. Allt går ned, verkar som att hon blir lika kulinarisk som sina föräldrar.

Den enda som verkar lida av detta är jag. Tårarna rinner när jag står och matar henne - ska vår amningsstunder vara slut nu då? Även om det oftast varit skitjobbigt så är det ändå vår stund ihop. Den där känslan att hon behöver mig. Att jag är hennes allt. Det är lite tufft att mista det...