Magsjuka barn - hur orkar folk?

Jag orkar ju knappt ens skriva om det... Skulle varit på fest nere i Halmstad nu men B klagade på magont. Den här veckan har det varit magsjuka på förskolan så när hon sa magont kändes det som att jag skulle ta henne på allvar. Avbokade hennes övernattning hos svågern och hinner bara lägga på luren så börjar hon kräkas. 

Turligt nog hade hon precis tagit av sig alla kläder och begett sig till badrummet. Oturligt nog är jag ju rätt skör och satt redan och grät (hade sett fram emot att träffa mina vänner) och dessutom är det alltid Grefven som tar hand om spyor/kissolyckor och liknande. Jag blir helt tom i huvudet och vet inte vad jag ska göra. Börjar torka upp spyor istället för att ta hand om B. Inser att det känns ju lite konstigt och tar in henne i duschen. Henry börjar såklart gråta eftersom han är själv någonstans och väldigt trött. Grefven är på slottet och jobbar bröllop. 

Ringer gråtandes till snälla svärmor som kommer ned och tar hand om Henry - trots att hon riskerar magsjuka själv nu. Hon är så lugn och har så bra koll på allt och jag famlar runt med handsprit och rengöringsmedel. Ger dottern en hink, bäddar med handdukar på golvet och klappar huvudet. Ringer hysteriskt till maken och gråter i luren "jag orkar inte det här, hjälp mig!". 

Nu sover båda barnen, jag har käkat mackor till middag och svärmor ringer och kollar upp mig :-)