Man bryter ihop och kommer igen

Är man full av hormoner kan det tyvärr hända att man spenderar en hel morgon med att storgråta hysteriskt över hur ful man är. Man är ju trots allt så ful att man inte borde visa sig bland folk. Grå, färglös och med tråkigt hår (precis de ord folk brukar beskriva mig med... eller inte). 

Som sagt, hormoner. De vettiga delarna av min hjärna hade tydligen valt att ta semester den här morgonen och var ej tillgängliga för stöd. Brita blev helt förskräckt när hon hittade mig gråtandes på toaletten, "vill du ha en kram mamma?" frågade hon och lite bättre kändes det efter det. 

Nu var det ju en jobbdag (tisdag) så till slut fick jag bara bita ihop, sätta en knallgrön bandana i håret och gå till jobbet. Kände mig fel och ful hela dagen men ingen verkade bry sig och ingen  bad mig gå hem pga fulhet. 

Dagarna efter nu har jag haft snyggodagar - kläderna, frisyren, sminket - allt har varit perfekt. Varför blir man så knäpp av hormoner?