Humöret går upp och ned, mycket på jobbet nu innan eleverna kommer (och jag inser att det var väldigt dumt att ta på mig schemaansvaret...), alla är stressade och sura och jag blir galen på scheman. Och på mig själv. För helt plötsligt dök en känsla upp som inte varit här tidigare. En känsla för en person, och jag förstår inte riktigt hur det här hände. Jag vågar inte riktigt lita helt på den heller - tänk om känslan går över... Men tänk om den inte gör det... Då borde jag ju göra något åt den, eller hur? Men jag vet inte riktigt hur... Har änna glömt hur man gör.
Det är jobbigt med huvud som fylls av tänk.
Ibland ska man helt enkelt låta bli att tänka. Så tror jag... ;-)
SvaraRaderaMindre tänka - mer göra! Fasg det är jag själv kass på så jag får nog inte ge sådana råd. :P
SvaraRaderaHur slutar man tänka då? Jag har provat allt (förutom mojito... hrm... kanske dags att väcka semestervanorna igen :p )
SvaraRadera