Är man mamma så är man. Tro inte nå't annat.

Sedand ungefär mars förra året har jag drömt och längtat efter en passionsmojito på Mañana. Igår var det bestämt att jag och min kompis Hanna skulle ta en liten aw där, äta gott och jag skulle få min efterlängtade passionsmojito. Jag hade planerat in att grefven skulle hämta upp dottern kl 17 och sedan hämta mig kl 20 - tre timmar obunden egentid och ändå hemma i tid för dotterns läggdags. Åh som jag skulle njuta!

Nja. Det blir ju aldrig som man tänkt sig. Först och främst så gick inte dagen alls som jag tänkt mig. Allt tog mycket längre tid än planerat och jag var stressad och hade en sprängande huvudvärk när jag väl kom dit - dessutom kom Grefven inte förrän 17.30 och tog Lill-Grefvinnan - alltså blev jag mer stressad över att vara sen.

Så, huvudvärken från helvetet, stresshormoner i hela kroppen, kissnödig och ont i min kropp var jag mer sugen på att åka hem och sova än att dricka drinkar. Men men, inget ska komma mellan mig och min passionsmojito. Väl inne inser jag flera saker:
1. J***lar så stora drinkar, det minns jag inte att de var
2. OH. MY. GOD. Så god den är!
3. Om man, likt en dammsugare, sveper i sig maten så blir man proppmätt. Och gasig.
4. Hrm... Inte lika god mat som jag mindes...
5. Trött, vill sova. Hanna pratar och jag ler och nickar. Min hjärna har ett litet passionsmojitomoln runt sig.
6. Fasiken vad varmt det är!

Jodå, det var faktiskt trevligt också, kul att träffa Hanna igen och bara vara mig själv en stund, inte bara Britas mamma.

Två mojitos, ett sprängfyllt amningsbröst, lite värkande leder, en kvarhängande huvudvärk och en bilresa senare lägger jag mig och ammar min dotter, fryser men är kokhet, ont överallt och inser att jag har feber. Där fick jag för att jag ville leka obunden kvinna - inse att du är mor nu Mrs E, du ska sitta fast i köket och soffan, amma ditt barn och vara glad över att bo mitt ute i nowhere. Försök inte med sådana fasoner igen. "AW i storstaden" - vad tror du att du är egentligen?

Turligt nog har jag en underbar dotter som lät mig ligga och sova i sängen medan hon satt tyst jämte mig - enligt Grefven så satt hon och klappade mig på benet och lekte med sina gosedjur. Vid 23-tiden mådde jag bättre, tack vare sömn och ipren.