Jag tror det är något med luften här på landet. Grefven (aka Marathonmannen) har så länge jag känt honom (vilket är ca 10 år även om vi bara varit ihop i snart 4) älskat att springa. Hans vänner som bor här nere springer - på söndagarna har de börjat springa tillsammans. Typ "vuxna pojkar gör saker tillsammans". Grefvens syster och svåger - 40+ har de också börjat springa - och de älskar det. Deras barn; 9,11 och 13 år gör det dem med. Galningar. Och nu. Jag också.
Alldels nyss berättade jag ju att jag klarat att jogga utan att stanna en distans på 3 km. Det är numera småpotatis. Igår trotsade jag regn, huvudvärk och trötthet och gick ut och joggade med man och barnvagn som sällskap en distans på 4,2 km och JAG JOGGADE HELA VÄGEN!
Seriöst. Lantisluften är magisk.
Heja heja! Var ska detta sluta??
SvaraRaderaUndrar jag med, jag hoppas det slutar innan jag anmäler mig till marathon.
SvaraRaderaOj, vad duktig du är!! Heja!
SvaraRaderaTack, mycket nöjd med mig själv :-)
SvaraRaderaNi får gärna smitta av er på mig. :-) Jag vill också hitta tillbaka till löpningen.
SvaraRaderaVi tar det när du kommer ned nästa gång :-) Eller läs lite jogginglitteratur - Grefven älskar Born to run och jag älskar Heja heja.
SvaraRaderaTack för boktipsen. Jag har börjat gå på gymmet igen och hoppas snart kunna börja springa ute.
RaderaLåter bra, du har ju en gång inspirerat mig till jogging så tror nog du kan få tillbaka det :-)
RaderaHeja! Roligt när det funkar!
SvaraRaderaTack, håller med!
SvaraRadera