Henry har börjat förskolan ”på riktigt” nu, han skolades in i våras och gick en kortis men nu är det långa dagar. Grefven ska vara hemma en dag i veckan med barnen och vi är väldigt lyckligt lottade som har mina föräldrar och Grefvens mamma som ställer upp och hämtar barnen två dagar så det inte behöver bli så sent så ofta.
På jobbet har jag bestämt mig för nystart. Jag slutade våren i ilska, stress och tårar (jag betedde mig oprofessionellt och barnsligt men jag var inte riktigt på en bra plats i mig själv) men löste det mesta sista dagen så att sommaren skulle bli bra. Nu ser jag framåt och ger mig själv ett löfte om att försöka vara en annan person, att släppa allt bagage och sluta leta problem. Jag ska jobba på att hitta tillbaka till känslan som finns där inne, den som älskar sitt jobb och att vara lärare. Jag vet att det är i den känslan jag vill vara men den har varit lite för undangömd de senaste åren och jag har klängt mig fast vid bittert bagage. Nu ser jag framåt istället. Jag hoppas jag kan hålla mig där. Har iaf en ring som påminner mig ;-)