Min stora kille

Henry är så skön, han börjar ju ha lite rutiner nu. Vi kan kommunicera och det känns både härligt och konstigt - när blev han så stor? Han har börjat testa att gå mer och mer, han säger ”mamma” och idag när vi hade lämnat storasyster på förskolan och kommit hem igen så gick han till sin fåtölj och gav mig fjärrkontrollerna. Då vet man att det är Netflix och Frost-kortfilmerna som gäller. Han älskar Olof och blir glad och dansar i fåtöljen när de börjar. 

Igår när jag satt och åt tog han sin Bobby car och körde in till köket, kröp upp i mitt knä och smakade av min mat, sedan kröp han ned igen och körde iväg igen. 

Om jag sitter i soffan och läser så kryper han upp jämte mig och så ska jag lägga armen om honom. 

Det är så kul att han älskar att läsa, mysa och att numera kunna förstå varandra. Fina killen! Det märks också hur mycket han älskar sin syster, han härmar henne och de kan leka ensamma länge tillsammans vilket ger mig en skön paus i vardagen.