Känslan triggades igång idag när viktväktarvågen visade +1,4kg. Visst har jag slarvat men jag hade förträngt det och var inte beredd på detta jätteplus. Vanligtvis hanterar jag mina plus och minus med ett ”ja ja, c’est la vie, jag får tänka till i mina val nu i veckan”. No big deal. Idag har jag mens (vilket kan förklara en del av plusset) och vill bara gråta. Alls känns övermäktigt. Orkar inte planera maträtter, det är så mycket att ta hänsyn till: det ska gå snabb att laga, helst kosta gratis, barnen ska äta det, nyttigt, helst inte massa fett och socker och helst ska allt redan finnas hemma. Gah!
Stök, bök och mörker. Har inte fått bort julgranarna. Tomtar kvar i trappblommorna. Vill bara dricka te och läsa böcker men har ingen läsro. Ska iväg på ljuvligt läsretreat till helgen men just nu kan jag bara tänka på hur galet mycket pengar det kommer gå åt som jag inte har.
Tränar lite lagom besatt, bokar in löpning/stavgång/friskispass varje dag och tänker att jag måste unna mig vila men avbokar inget.
Känner att allt vore lättare med lite sömn och ett städat hem - men hur? Var är Askungens gudmor när man behöver henne? Jag vet att jag måste sänka mina krav och se hur min livssituation ser ut och den är ju egentligen full av fina grejer - tänk om jag kunde ta och fokusera på dem och skita i allt det andra. Om jag vilade/läste/såg den där filmen istället för att lägga en massa energi på att se hur stökigt det är, istället för att fundera över vad vi kan äta ihop med de färdigköpta köttbullarna för att få variation.
Oj oj, lite skönt att få ur sig lite, det sägs ju att det ska vara lite bra att skriva av sig. 🙂
Förresten, min utsikt från soffan:
definition på städat varierar
SvaraRadera