Häromdagen läste jag en intressant historia i en tidning. Den handlade om hur man vill välja att se på livet - som champagne eller vinäger. Antingen kan du bubbla och vara glad och sprudlande eller så kan du sura och vara sträv och bitter.
Jag inser att jag är väldigt mycket vinäger, speciellt på jobbet. Jag ser gärna problem men blundar för lösningar. Klagar på allt och alla men vill inte göra något åt det. Ibland känns det t.o.m. som att jag letar efter något att få klaga över fastän det egentligen inte finns något där...
Jag vill inte vara vinäger. Jag vill ju vara en bubblig Prosecco! Självklart tar det tid att ändra sitt beteende - det är inte direkt så att man blir Prosecco bara genom tankekraft - men man kan börja där. Idag under ett arbetsmöte så skulle vi kommentera en text. Min vana trogen så såg jag rött så fort texten sattes i min hand. Likt en igelkott kunde jag känna hur taggarna reste sig... Men så tänkte jag; ska du nu fortsätta vara vinäger och leta fel i den här texten, eller ska du låta bubblorna ta över och försöka hitta vad du gillar med texten? Kan ni tänka er, det började faktiskt bubbla lite och Prosecco klår vinäger och simsalabim så insåg jag hur trevligt det var att inte lägga ond energi på att leta fel utan istället hitta rätt.
Vill man läsa originaltexten så finns den här.
Tänkvärt. Det är så många små saker en kan göra, en måste bara orka och komma ihåg dem ;)
SvaraRaderaPrecis, ibland räcker det med lite för att man ska bubbla till :-)
RaderaÅh, tack. Vilket härligt sätt att tänka. Jag ska också försöka vara mer champagne än vinäger. :-)
SvaraRaderaVisst är det! Jag försöker verkligen tänka så nu och tar myrsteg mot Proseccon ;-)
Radera