Det
här är min käraste ägodel, en sönderkelad apa jag kallar Bollan som
varit med mig sedan jag var åtta år gammal. Jag sov med henne varje natt
tills för bara några år sedan. Hon följer med om jag reser, hon har
alltid funnits där som stöd och tröst. Hon är ett minne av min farfar, han hade nyss gått bort när jag fick henne och jag var övertygad om att hans själ levde i henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar