Man skulle kunna tro att det är svårare att hålla tider och liknande när man har ett litet barn. Det kan säkert vara så, men i det här hushållet är det inte barnet som gör att vi ALDRIG kommer iväg när vi ska. Nej, det är för att jag lyckats gifta mig med en vuxen Alfons Åberg.
"Jag ska bara..." får jag höra säkert tio gånger om dagen. Gärna precis innan vi ska åka. Jag är gift med värsta tidsoptimisten. "Ska vi åka om tio minuter? Okej, då ska jag bara måla vårt sovrum, såga upp mer ved och skotta bort all snö från planeten först".
Det är ju tur att jag jobbar som lärare och har ett tålamod som inte är av denna värld...
Är alla såna tro? Min är också tidsoptimist, men konstigt nog är det jag som har svårt att komma iväg när vi båda ska iväg på nåt.
SvaraRaderaÄr det däremot jag själv som åker är jag alltid för tidig. :)
Så kan det vara, min mamma hälsar att pappa är likadan.
SvaraRaderaMmmm - det kanns igen det dar. Jag brukar saga att det finns en "verklig" tid och sa finns det "coleman" tid. Verklig tid ar den dar 5 minuter ar just 5 minuter. I Coleman tid sa ar 5 minuter allt fran 30 minuter till 2 timmar.
SvaraRaderaJag blir V A N S I N N I G !!
sa nar han ar hemma och man tror att man ska fa lite hjalp sa tar allting 7 ggr sa mycket langre tid an om man gor det sjalv. I onsdags, nar vi skulle pa ultraljud, Duschade David, duschade jag, tvattade Noah eftersom han inte ville duscha, jag tog pa mig klader, Noah klader, David tog fram lite flingor och mjolk till Noah, jag sminkade mig, packade vaskan, snacks till Noah, forberedde snabbt lunch till Noah sa det bara var till att varma nar vi kom hem, varmde upp vagnen sa den inte skulle vara kall till Noahs eftermiddagslur, fixade till allt pa den lilla vagnen sa det "bara var att ga till bussen". Tog pa Noah ytterkladerna, slangde i mig en banan, borstade tanderna. Sedan var jag fardig och desperat kissnodig men det kissa man ju itne gora precis innan. DA skulle David "bara" borsta tanderna och ta pa sig jackan.
Du ma tro jag blev glad nar det sedan visade sig att jag glomt packa min "journal" nar vi nastan var framme vid sjukhuset och han sa "Men hur kunde du glomma den?!" Just da, i det ogonblicket, hade jag liksom lite lust att sla tills blodet flot men da hade jag kissat pa mig sa jag struntade i det.
och anda alskar jag honom... ;)
Alla tre jag bor med är så. Jag jagar bara på om det är något som tillhöra mina vänner eller mitt.
SvaraRaderaHmm, det är nog oftast jag som "ska bara" i detta hushåll, men så är jag ju lite manhaftig också... ;-)
SvaraRadera