Det är inte så kul att vara sjukskriven har jag märkt. Först tar det flera veckor innan huvudet förstår att man faktiskt ska vila och sluta tänka på jobbet. Sedan får man brev från försäkringskassan som stressar upp en (läs: mig). Jaha, så jag har varit sjukskriven men kanske inte får några pengar. Tack. Det är inte stressande eller så...
Och så ska man ta beslut. Ska man gå ned i tid när sjukskrivningen är över eller kan man klara heltid igen? Har man råd att gå ned i tid? Hur svag kan man egentligen vara om man som 31-åring inte klarar av ett heltidsjobb? Många tankar, och inte alltid så glada och snälla.
På sistone har humöret blivit värre, jag är elak och nedvärderande mot mig själv. Tycker att jag är värdelös som inte klarade "lite stress" och brände ut mig. Skitmesigt ju. Och vet ni vad? När man tycker att man är värdelös så är man ganska tjock, ful och grå också. Ingenting gör en bättre, det blir svårt att gå ut för kläderna sitter fel, håret är dumt och sminket gör en bara fulare.
Ena dagen mår jag bra, andra dagar mår jag skit. Jag har alldeles för mycket tid ensam hemma, alldeles för mycket tid att tänka och leva i mitt huvud. På gott och ont.
Men. Jag (eller okej, Grefven då då) har kommit på lite saker som faktiskt kommer att lysa upp min tillvaro och som kommer kräva att jag dumpar alla dumma tankar:
* Julledighet med Grefven = mys
* Jag ska försöka mig på heltid i januari igen - men med nya tillvägagångssätt
* Vi ska köpa gymkort och börja träna ihop inför Bröllop 2011
* Vi ska ju faktiskt bli man och fru! Man kan inte vara helt värdelös om någon vill leva med en resten av livet :-)
Men gumman då. Du är inte ensam, sådana tankar virvlar i min skalle också emellanåt. Försäkringskassan är en ond myndighet. I somras när jag var sjukskriven i två månader för nerver i kläm i mina axlar fick jag mina pengar när jag hade varit tillbaka på jobbet i tre veckor. De kom till slut iaf. Så härda ut och ring och tjata på dem. Ring varje vecka. Minst!
SvaraRaderaJag tänker inte säga att du ska rycka upp dig, för det är det värsta man kan säga till någon som befinner sig under eller nära vattenytan. Istället tänker jag säga att det är helt okej att må dåligt. Och att ta en dag i taget. En timme om det så behövs. Försök att hitta något som du kan roa dig med medan du går hemma. Film och tv-serier brukar funka bra. Pussel, tv-spel, pyssel, virkning. Vad som helst. Bara det får dig att glömma och kan få dig att flyta bort en smula.
Jag vet verkligen hur du känner dig eftersom den där väggen och jag också har krockat. Om du vill prata/gråta/gnälla/grymta eller ta en fika (jag kan komma hem till dig) så hojta till. Jag finns här! Kramar
Hitta det där roliga du tycker om att göra och gärna gör. Börja med det som är lätt att lyckas med och då stärks självförtroendet och du ger dig snart på större saker.
SvaraRaderaDet kanske är lite som att börja om men ta chansen och se det som en mölighet till att upptäcka nya saker och var inte rädd för att prova, även om du aldrig gjort det förut.
Kram
Du vet väl ändå om hur bra du är? Fatta vad tråkigt allt skulle vara om jag inte hade dig som vän. Kärlek!
SvaraRaderaDu är inte värdelös och du är definitivt allt annat än grå!
SvaraRaderaDu har sett strålande fin ut båda gångerna jag har sett dig denna vecka!
Stor kram till dig!
Tack för peppet flickor - jag tar åt mig och skickar kramar och fina tankar till er!
SvaraRaderaJobba 8-17 enbart med kärnverksamheten undervisning och strunta i allt annat samt var ledig övrig tid.
SvaraRaderaDet gick bra att vara elev utan telefon- eller internetservice från läraren kvällar och helger.
Failar någon så är det framför allt elevens eget ansvar och dennes föräldrars, inte ditt.