Jag har värsta i-landsproblemet (och då räknar jag bort det faktum att jag har elever som ger mig choklad för att be om ursäkt för att de missade min lektion).
I-landsproblemet. "För många" vänner som vill umgås med mig. Oj vad synd det är om mig. Verkligen. Stackars lilla Miss E som inte får sin älskade egen-tid utan slits emellan de många vänner hon har som (konstigt nog) vill träffa henne. Buhu.
Kan någon vara snäll och förklara för mig varför jag spenderade några tusen på terapi för att jag kände mig ensam och oälskad?
P.s. Please läs sarkasmen mellan raderna D.s.
Åh jag vet inte. Kanske ska vi ses och prata om det...? :-P
SvaraRaderaDu vill fika men ingen har tid?
SvaraRaderaMissy: Jag känner att det verkligen behövs. Söndag kanske passar damen?
SvaraRaderaKonsulten: Jag har massor med tid, men blir stressad när folk vill träffa mig. Jag är konstig.
Känner samma sak. Knasigt...
SvaraRaderaHand upp alla som vill träffa miss e. (Jag räcker upp handen här i Stockholm).
SvaraRaderaMiss UD: Dessa lyxproblem alltså...
SvaraRaderaJohanna: Jag vill ju träffa dig med!