I måndags hade vi tid på Varbergs sjukhus där det skulle kollas om min livmoder var redo för igångsättning så att vi kan få ut vår lilla Grefvinna. Tyvärr var inte livmodern redo men läkaren föreslog att vi skulle göra ett försök med hormoner för att se om det kunde hjälpa. Sagt och gjort, det kördes upp hormoner där bebisar kommer ut och vi fick ett rum att bo i över natten. Till en början var allt som vanligt, det togs tester för att kolla bebisens hjärta och rörelser - hon gymnastiserade som aldrig förr (tydligt pappas flicka) och jag hade sammandragningar.
Vi åt lite mat, lånade lite filmer och hej svej så satte hormonvärkar igång. Oj, vad jag fick veta att jag lever. Och då var nog de här värkarna ingenting jämfört med förlossningsvärkar - men aj aj aj ajaj aj! Mer tester, allt såg bra ut och jag kved mig genom timmarna och hade ont - typ som ett värkbälte runt rygg och mage. Mycket obehagligt. Tog en varmdusch (fantastiskt!) och beundrade min fantastiska make som fick hjälpa mig med typ allt. Hjälpa mig upp ur sängen, ta av och på mina kläder, hämta det där, fixa det där. Att gå på toa var rena tortyren och flera gånger var jag redo att svimma eller gråta för att det gjorde så ont.
Vid läggdags kom barnmorskan in med sömntabletter, en akupunkturnål, alvedon och en morfinspruta. tack vare detta lyckades jag sova i säkert två timmar - sedan började cirkusen. Vaknade varej halvtimma mellan 1-7 och trodde jag skulle spricka av kissnödighet. det gjorde jag inte, kunde inte ens kissa, det var värkarna som klämde runt blåsan. Stackars Grefven fick vakna han med och lyfta upp mig ur sängen och hjälpa till med kläderna varje gång. Vid 7 hade morfinet släppt så det blev en varmdusch och sedan sov jag en liten stund till.
Till frukosten hade jag så ont att de nästan trodde jag skulle föda snart, kunde varken sitta eller stå. Tyvärr var fallet inte så att jag skulle föda snart, när läkaren undersökte mig och tog ut hormonerna så hade de tyvärr inte påverkat min livmoder så det blev ingen igångsättning. Istället fick vi en ny tid i nästa vecka och sedan minns jag inte så mycket mer. Blev så besviken att jag somnade och sedan sov jag i stort sett resten av dagen. Värkarna stannade kvar i några timmar till men jag bara sov och sov - även när vi kom hem.
Nu får vi bara hoppas att det här kanske triggade igång nånting och att hon bestämmer sig för att komma av sig själv den här veckan eller att jag iaf är mogen nog nästa vecka för igångsättning.
