Här händer inte så mycket, jag har åkt p en jättedum förkylning och hostar snart upp mina lungor, men annars är det bra. Dottern är världens bästa, charmigaste och helt fantastisk och jag är sjukt kär i henne.
Visst är det underbart att få nya vänner trots att man är över barnaåldern. Att träffa ett gäng kvinnor där man först kan tro att den enda gemensamma nämnaren är att vi fick barn ungefär samma tid och hamnade i samma föräldragrupp, men som man sedan klickar så bra med och har mer gemensamt med än man trodde.
Oftast träffas vi med våra barn, de leker, vi fikar och har det trevligt. Vi träffas hemma hos varandra, på öppna förskolan, på utflykter.
Så bestämde vi oss för att träffas en kväll, bara vi mammor. Utan barn. Nu är det en tradition vi gör den sista måndagen varje månad. Det är inte alltid alla kan tyvärr, men någon gång ska vi få till det. Så underbart det är, så Goa mina nya vänner är och så full av energi jag är när jag träffat dem! Trots att vi bara känt varandra en kort tid och vi är såååå olika åldrar (mellan 25-35, jag är äldst) så har vi väldigt trevligt ihop och jag tycker alltid att våra mammakvällar är för få och för korta.
Det känns som att förra veckan bara sprang förbi - det var jobb, rättning av nationella prov, bokklubb, vårrus och nu i helgen har jag och Grefven varit i Malmö och Köpenhamn medan Lill-Grefvinnan var hos sin mormor och morfar.
I Malmö var det soligt och trevligt på lördagen, vi satt och åt på en uteservering och det kändes som att vara utomlands. God mat och sedan mötte jag upp en bloggkompis och fikade medan maken åkte över till Danmark för att hämta lite nummerlapp och annat. När han kom tillbaka till Sverige åkte vi hem till en av våra vänner där det skulle bakas pizza, gullas med bebis (eller, ja, barnet är typ 11 månader) och sovas gott.
Söndag morgon, tidigt som faen så mötte vi upp en fd kollega som följde med för att underhålla mig medan Grefven sprang Köpenhamn maraton. Vi skulle leta loppisar men orkade inte gå så mycket så vi satt i solen och fikade och efter tre timmar drog vi oss mot mållinjen där maken strax efter spurtade i mål på tiden 3.16. Mycket imponerad!
Idag är den här lilla snutten en stor tjej på 17 månader. Trotshumöret har redan börjat - får hon inte som hon vill så slängs det hon håller i handen ned på golvet. Hon är väldigt bestämd med va hon vill och inte - skakar på huvudet för nej och nickar för ja.
Det märks att hon pratar mer och mer, även om det inte ännu går att urskilja vad som sägs, men mycket går på rim. Pappa, trappa, tappa är ord som används flitigt.
Favoritboken heter Pingvin och den älskar hon att läsa och säga "aj!" när pingvinen biter lejonet i nosen. Häromdagen lärde jag henne "Imse vimse spindel" och den tycker hon är jätterolig. Annat som är jätteroligt är att kolla på videon till Gangnam Style.
Igår joggades det Vår ruset (varför åh varför ska det särskrivas???) och jag är riktigt nöjd över att jag faktiskt orkade jogga hela vägen runt, tom i den hemska uppförsbacken i slutet. Förra året gick jg upp för den backen och då var dessutom banan "bara" lite över 4km, nu i år var den 5km.
Seriöst. Bästa uppvärmningen ever. Den här låten kör jag som uppvärmning inför joggen - jag sätter på videon på youtube och dansar loss - sedan kan jag svettig och flåsig ta mig ut i joggingspåret alldeles lagom uppvärmd. Hur lycklig blir man inte av den då? (Dessutom är den soundtrack till Dumma mej 2 som är underbar).
... Man får en ledig kväll efter att ha varit på fortbildning och då strosar man (läs: lediga mamman) iväg på bio. Alldeles själv. Bara för att jag kan.
Filmen? Jo, den var rätt bra. En rolig tjejfilm om vänskap, kärlek och allt strul som det kan innebära.
Jag vill tycka om att jogga men det är fortfarande för jobbigt för att jag ska tycka att det är ett nöje att göra det. Det blir ju dock lite lättare med bra musik och jag har en löparlista på Spotify som gör joggingen lite lättare för mig. Det är en blandning av låtar jag gillar, låtar med bra joggingrytm och låtar vars texter inspirerar mig.
En av de mer inspirerande låtarna är Linkin Parks "Given up". Jag älskar Linkin Park, men visst, det här är egentligen inte så "peppig" musik men texten får mig att se mig själv när jag är där, mitt i hatet, mitt i joggandet och jag blir lite inspirerad att bli bättre och inte längre känna som i texten. Jag har fetstilat just de styckena som passar in bäst - det är riktigt härligt att dessutom ta och skrika med i just refrängen :-) Tur att jag joggar på landet - där ingen kan höra dig skrika...
Waking in a sweat again
Another day's been laid to waste
In my disgrace
Stuck in my head again
Feels like I'll never leave this place
There's no escape
I'm my own worst enemy
I've given up
I'm sick of feeling
Is there nothing you can say?
Take this all away
I'm suffocating!
Tell me what the fuck is
Wrong with me?
I don't know what to take
Thought I was focused but I'm scared I'm not prepared
I hyperventilate
Looking for help somehow somewhere
And no one cares I'm my own worst enemy
I've given up
I'm sick of feeling
Is there nothing you can say?
Take this all away
I'm suffocating!
Tell me what the fuck is
Wrong with me?
God!
Put me out of my misery
Put me out of my misery
Put me out of my
Put me out of my fucking misery!
I've given up
I'm sick of feeling
Is there nothing you can say?
Take this all away
I'm suffocating!
Tell me what the fuck is
Wrong with me?
Songwriters
BENNINGTON, CHESTER CHARLES / BOURDON, ROBERT G. / DELSON, BRAD / SHINODA, MIKE / FARRELL, DAVE / HAHN, JOSEPH
Glädjen jag känner över att bo där vi gör är så enorm. Jag kan bara öppna dörren så springer dottern ned till våra grannar (som också är hennes kusiner/faster/farbror) och om E kommer ut (som är favoriten) så börjar hon dansa och hoppa och det kommer små glädjetjut.
Varje dag tar hon med sig sin Briohund och traskar iväg. Även om jag inte kan se henne så vet jag att hon är i närheten och att hon är säker. Lyckan som strålar ur henne när någon av grannkatterna låter henne klappa dem värmer mig och jag är glad att vi valde att låta henne växa upp här. Det finns nästan inga bilar här - det är nästan större risk att en traktor kommer än en bil. Alla grannarna har djur, det är stora ytor att leka på och det är tyst och lugnt.
Idag skulle jag tvinga ut mina stackars träningsvärkande ben på en 4km-jogg. När jag nästan är hemma kommer jag spontant på att jag kanske skulle fortsätta en stund och köra 5km istället (vilket jag inte joggat sedan april förra året).
Igår läste jag en massa tidningar och böcker om löpning (dags för Vår ruset om två veckor) och blev så inspirerad att jag började styrketräna. Mitt i läshörnan.
Idag har jag träningsvärk i mage, rumpa och lår. Klart bra!